En varm dag i Bjuröklubb, där var Olaus Magnus år 1519
Värmen var näst intill olidlig hemma på Mobacken... Så Karin och jag bestämde oss för att åka till Bjuröklubb och äta lunch, där borde det väl vara något svalare... Javisst var det något svalare, hemma var det 27,5 när vi åkte framme på Bjuröklubb visade termometern 21 grader...
Medan vi intog vår lunch hörde vi åskan mullra i fjärran... Värmeåskväder skulle jag tro...
Efter jägarlunchen såg vi oss omkring på klubben... Tänka sig att år 1519 fick Bjuröklubb besök av ingen mindre än Olaus Magnus, Olaus föddes i Linköping 1490... så Olaus var 29 år när han stod på klipporna där precis vi nu stodo... en märklig känsla...
Olaus Magnus dog den 1 augusti 1557 i Rom, han var en svensk präst, ärkebiskop av Uppsala katolska stift samt diplomat, humanist, etnolog och kartograf.
Olaus Magnus var kartograf, men hur lätt kunde det vara att rita kartor på 1500-talet... inga flygplan, inga drönare att skicka upp för att se hur saker och ting låg till, nä det blev till att gissa och gissa ännu en gång... nåja här har han ritat av hur han tänkte sig norra skandinavien kunde se ut... Skellita (Skellefteå) Lefåger (Lövånger)...
Hans alla andras uppfattning om hur människor och djur lrvde här uppe i den kalla nord...
Olaus Magnus var ju även dåtidens stora etnolog...
Etnologi (från grekiskans ethnos, folk, och logia, vetenskap, med andra ord: läran om folk) är studiet av människor som kulturvarelser i grupp.
Här på kartan Carta Marina ser vi ett bottenfruset kvarken, där ekipage med häst eller renar drar slädar fulla med folk, längre upp i bottenviken sitter några eskimåliknande människor på isflak... hur djur och såg ut hade han många gånger bara fått sig muntligt beskrivna... Så en ren kunde se ut som en korsning mellan en häst och en älg...
Idag får via radion och andra medier väder rapporter varje dag året runt, på Olaus Magnus tid var det något annars...
Så här löd Olaus Magnus väder observation som han nedteckande i sin bok "Historia om den nordiska folk".
" För den händelse att moln omsluta solen, men denna själf det oaktadt förblifver klar och utan ringar; har man vänta så mycket häftiger storm:
Har solen en dubbel gård, blir stormen än våldsammare.
Om detta inträffar vid solens upp eller nedgång, så att dessutom molnen är rödfärgade är detta förebud till den skarpaste storm".
Detalj från Carta Marina
ett hiskeligt valliknande djur äter upp en människa med hull och hår.
Det kan vara lätt för oss som lever idag att raljera över vad människor på 1500-talet hade för uppfattning om livsbetingelser i omvärlden... Att teckna andrahandsbeskrivningar på djur och levnadssätt långt från den sfär man framlevde sina dagar.
STARK FISKLUKT
Bjuröklubb 25 juli 2016
Sveriges siste katolska ärkebiskop Olaus Magnus besökte alltså Bjuröklubb år 1519.
Olaus beskriver platsen i sitt verk "Historia de gentibus septentrionalibus" ( Historia om den Nordiska Folken )
Oalus Magnus skriver om den "den krönta klippan" och fiskerikedomen vid densamme"
Infödingarna som är "mycket förfarna hafsfiskare" och hur den stora mängden upphängd fisk vid klipporna gör att det alstras en så stark doft att seglande kan känna den på långt håll.
Lukten är så stark att den till och med kan användas för navigering, så att man inte seglar på grund vid dålig sikt.
Det var ett trevligt besök på Bjuröklubb denna varma julidag, nu åker vi hem... En fördel hade Olaus Magnus, han slapp åka på den eländiga väg som leder från E4an till klubben... Med Västerbottniska mått mätt är vägen ganska dålig... Men med svenska mått mätt skulle vägen rubriceras som en asfalterad kostig.
Västerbotten har landets sämst underhållna vägnät...
Det där var ingen riddare... usch! fångar in ett naket fruntimmer och rider iväg... Så kunde det gå till I Olaus Magnus värld
Men vi tog inte raka vägen hem till Mobacken, vi vek av där det stod Älgnäs 3 km, i denna by har jag aldrig förut besökt... tänkte bara köra in en sväng för att gokka lite.
TACK FÖR IDAG!