Lövångers Kyrka, historiska fakta

Lövånger omnämns i en avskrift av en förteckning över ärkestiftets församlingar 1314, för uttaxering av s.k. sexårsgärden till påvestolen. I början av 1400-talet upptas "Lofuanger" som egen socken, tillhörande Korsholm län, med endast 20 rökar eller hushåll.
 
Lövångers kyrka uppfördes i slutet av 1400-talet. Den är huvudsakligen byggd av gråsten, med tegel i omfattning och valv, var på 1700-talet rappad och kalkstruken. De vackra stjärnvalven har sannolikt bevarats från kyrkans ursprung. Den västliga delen, med orgelläktare, utbyggdes 1649. Läktare över sakristian tillkom 1909.
 
Klockstapeln från omkring 1700 har två klockor. Storklockan från 1595 och lillklockan med medeltida ursprung omgjuten två gånger
 
Kyrkan sett från Kyrksjön.
 
Predikostolen med årtalet 1624, inköptes vid mitten av 1700-talet från Munktorp, Västerås stift. Den är sannolikt tillverkad i Bergslagen.
Dopfunten, med dopskål av förgyllt Bolidensilver från 1937
 
Orgel inköptes sannolikt till 1781, Ny sådan uppsattes 1856, som sedan byttes ut till en nyare orgel 1945. Den nuvarande Grönlundsorgeln på 30 stämmor, är från 1967
 
 
Altarkrucifixets corpus (Kristusgestalten) från 1500-talets början är tillverkad på orten. Kors och altaruppsats med evangeliesymbolerna är från restaureringsarbetet 1909. Likaså det färgade fönstret.
 
Träskulpturerna: S:t Anna till höger om altaret ( Vilket på sin tid gav kyrkan namnet S:t Anna Kyrka) håller Maria i sitt knä, vilken i sin tur har haft Jesusbarnet på sitt knä, skulpturen från 1500-talet
 
Till vänster om altaret ses Jungfru Maria, som tidigare buret på Jesusbarnet på sitt knä, tillverkad omkring 1300-talet
 
På sidoväggen ses från vänster Heliga Birgitta och till höger Maria Magdalena med oljekruset.
 
Lövånger 26 september 2015
 
 
Själv konfirmerades jag och min bror tillsammans med alla dessa unga herrar den 17 - 18 juni 1967... för man var ju i någon mening vuxen efter det man konfirmerat sig, trots att vi bara var omkring 15 år gamla.
Konfirmationsprästen hette Olof Agrell, han var nog vill jag påstå en präst av den gamla läran...