Tågresan tillbaka. Skottland 14 september 2017

 
Onsdagmorgon den 14 september 2017, i Fort Williams.
Jag lämnade huvudgatan High Street och gick upp mot stans mer högre belägna områden.
Härifrån skymtar man även sjön Loch Linnhe.
 
 
From above
 
 
Populär bilmodell i dessa trakter.
Mini Cooper Countryman.
 
 
Dave and Joey Cooper
Lådbilebyggare i Fort Williams 1958.
 
 
Det serverades ingen frukost på hotellet vi bodde på,
men frukost fanns iallafall att tillgå på Morrisons store.
 
 
Upp till Fort Williams kommer dagligen detta fantastiska ånglok.
Jodå, det var här man filmade sekvenserna med tågen till filmen Harry Potter.
 
 
Det var storslaget att få stå här på perrongen och titta och höra
på när som detta vidunder pustade och frustade
 
 
British Railways
Fin logga.
 
 
Tåget drar iväg med kolvagnen fullastad till brädden.
 
 
Fort Williams 14 juli 1951
Då var numret på loket 61997.
 
 
 Se Skottland från tågfönstret...'Precis vad vi gjorde.
 
 
Stationerna från Fort Williams till Glasgow Queen Street.
 
Så vid 11 tiden var det dags för oss att lämna Fort Williams och rulla söderut igen.
 
 
Vi passade på när som serveringsvagnen passerade
att bunkra upp inför den nära nog fem timmars långa tågresan.
 
 
Jodå!
Naturen var lika betagande att titta på under resan tillbaka.
 
 
 
Gröna Skottland 
 
 
Betande kor.
 
 
Vi möter "systertåget" som är på väg upp från där vi just kommer ifrån.
 
 
Vi ankommer Glasgow och ska strax byta tåg.
 
 
Klockan är strax efter fyra när vi åter står på perrongen i Waverley, Edinburgh
Här skiner solen och värmen söker.
British Railways, - Loch Linnhe - Mini Cooper Countryman, - Scotrail,

En dag i dom skotska högländerna.

 
Karin och jag var ute en tidig morgon i Fort Williams,
innevånarna i den lilla staden hade nog inte hunnit stiga upp ännu... 
Detta är huvudgatan, High Street, det är som i Sverige...
I varje ort finns det en Storgatan... 
 
 
Att sälja sportkläder och utrustning för vandring i naturen är nog en säker inkomst här i Fort Williams.
Hit kommer det turister från hela Storbritannien och hela världen för att vandra.
 
 
 
Titta en vaken gubbe från trakten...
Hans fru fyller säkert år, nu ska han se vad han kan hitta till henne, kan det bli en ny servis månne?
 
 
 
Fort Williams 13 september 2017 
 
 
Oj oj oj!
Rea på kiltar!
 
 
Denna farbror som sitter med en öm fot har gått hit till Fort Williams från Glasgow,
en sträcka som idag kallas West Highland Way...
Och som cirka 80 000 människor vandrar, inte hela vägen, men cirka 30 000 vandrar hela vägen.
 
 
Här tar High Street slut... 
 
 
Sjön vid staden heter Loch Linnhe.
 
 
 
 
Den vackra porten in till St Andrews Church.
 
 
 
En gravsten som fångade mitt intresse...
Här vilar:
"Juliet Isabella MacDonald
daughter of the late
Captain Ranald MacDonald
Gordon Highlanders
Born nov. 1847
Died feb. 1942." 
Juliet blev 94 år hennes pappa Ranald tillhörde Gordon Highlanders
hjältar från många krig.
 
 
 
 
N U   S K A   V I    T E S T A    W H I S K Y
 
 
Vi gubbar tog taxi upp till Ben Nevis Distillery
För att provsmaka whisky och se hur whisky framställes.
 
 
Ben Nevis Distillery
I bakgrunden bakom dom tunga molnen kan man ana berget Ben Nevis.
Vars vatten man använder till whisky framställningen.
 
 
Det är inga små kärl man använder för att koka ihop en laddning högklassig whisky
Till höger den unge killen som var våran guide,
han talade skotska och var åtminstone för min del lite svår att förstå...
 
 
Hallå där Roger!
Du har väl inte tänkt hoppa ner i nån av dessa grytor?
Då blir du nog full och inte nykter så länge du lever.
 
 
Ben Nevis är med sina 1344 möh. Storbritanniens högsta berg.
därifrån hämtar man det vatten som används till Whisky man producerar här.
 
 
Ekfaten som all sprit lagras i kommer från hela världen.
Det äldsta fatet som finns här är från 1964.
 
 
 
Flaskan till höger är från 1991
kostar 250 pound
cirka 2800 svenska kronor.
 
 
Måste ta igen mig i ekfats fåtöljen.
 
 
Vi lämnade så småningom whisky fabriken... Ulf och jag först
Roger och Per stannade en stund till och smuttade på många små glas.
Senare träffades vi alla här på The Great Glen och åt lunch... Lunch på hamburgare och öl.
 
 
 
Hela gänget samlade på bänken tillsammans med han som gick så långt.
 
 
 
Senare gick Ulf och alla vi andra till West Highland Museum.
 
 
 
Kläder som skottar har burit genom tiderna...
rutigt har tydligen var populärt sedan långt tillbaka i tiden.
 
 
 
 
Många från trakten deltog i dom båda världskrigen.
och många kom aldrig tillbaka
Dom hedras så här för deras uppoffringar för
Kung och dess fosterland 
 
 

Skottland med tåg... 12 september 2017

 
Vaknade tidigt på Ibis hotell i Edinburgh denna tisdagmorgon... Jag klädde på mig och gick sedan ut med kameran i högsta hugg... Det var relativt tomt på gatorna, så man hade bra svängrum, solen höll på att gå upp och belyste byggnadernas högsta punkter... Här ett hus på High Street som absorberar morgonsolens strålar och kanske värmer upp dom engelska lägenheterna litegrann...
dom lär vara ganska kalla vad jag har hört... 
 
 
Cockburn Street ligger i skugga vid sju tiden på morgonen... 
 
 
Doctor Livingstone, I presume?
David Livingstone föddes 1813, han var en skotsk missonär och upptäcksresande.
Livingstone kom att bli den förste vite som korsade Kalahariöknen och 1849 upptäckte han Ngamisjön.
Livingstone var den första europén att kartlägga Victoriasjön.
Rykten om hans död publicerades nu runt om i världen. En undsättningsexpedition under ledning av Edward Young utsändes och rapporterade snart att Livingstone troligen levde. En ny startade med journalisten Henry Morton Stanley som chef. Stanley fann Livingstone den 10 november 1871 i Ujiji vid Tanganyika, där Stanley enligt historien yttrade de berömda orden "Doctor Livingstone, I presume?".
 
 
Scott Monument och statyn av Livingstone vid Princes Street nära Waverley Station.
 
 
Hilton Hotell efter North Bridge.
 
 
Vad gjorde detta bröllopspar ute på South Bridge klockan 07.15 en tisdag... 
Jag fick svaret lite senare, en fotograf stod längre upp på High Street och instruerade paret...
Det blev säkert bra bilder.
 
 
Tillbaka till hotell Ibis, där det rådde full aktivitet,
Marie skrev till biluthyraren och Ulf kollade tågtider med mera.
 
 
Alla, jag menar verkligen alla... kollade in denna näpna dam som jag
tjuvtog en bild på när hon med sin man lämnade hotellet... 
 
 
Ulf och jag gick ner till Waverley Bridge och köpte tågbiljetter för oss alla.
Först med tåg till Glasgow sedan byta till tåget mot Fort Williams
Med reserverade platser och med den vagn som senare.
skulle ta oss hela vägen upp till Högländerna.
 
 
Waverley Station
Hänvisar oss till det toalett som passar dig.
 
 
Säckpipeblåsare på Princes Street
naturligtvis spelade han "Scotland the Brave"
Som ju är den den mest populära melodi som förknippas med säckpipa.
"Scotland the Brave" och förstås "Amazing Grace".
En annan skön låt på säckpipa är "Auld Lang Syne"
 
 
Hela gänget samlade på Waverley Station.
 
 
Per och Karin har koll på avgångar och tider.
 
 
Vy från tågfönstret, det var en lisa för själen att åka tåg denna sköna tisdag...
Vilka vyer, vilket vackert land Skottland ändå är.
Vi njöt av färden med öl, kaffe öl och lite mera öl och för somliga lite whisky.
Den glada killen som gick med serveringsvagnen
fick slut på allt efter att vi rensat det mesta han hade.
 
 
Naturen längs tågspåret susade förbi våra kupéfönster.
 
 
Ju längre uppåt landet vi kom, desto kargare landskap.
På kullarna betade tusentals får, även kor och highland cattle såg vi...
 
 
Maggan tittar ut på spårbyggarna.
 
 
Framme i Fort Williams
klockan var omkring tio minuter över fyra när vi klev ner på perrongen.
 
Fort William är en ort i kommunen Highland i Skottland. Centralorten hade 5 830 invånare 2012, med totalt 10 450 invånare inklusive övrig sammanhängande bebyggelse. Fort Williams ligger vid sjön Loch Linnhe, med Loch Eil strax nordväst. (Wikipedia).
 
 
Vi letar oss fram till hotellet Premier Inn.
Restaurangen Brewers Fayre ligger precis invid...
Ett ställe vi så småningom skulle stifta närmare bekantskap med.
 
 
Per checkar in oss alla åtta.
 
 
En första glimt av  Fort Williams.
 
 
Den långa korridoren på Premier Inn
och vi bodde på rum 137 allra längst in.
 
 
En trevlig kväll på Brewers Fayre.
Här i Skottland betalar man sin mat och dricka först.
sedan serveras det man beställt vid bordet... Så bra
allt betalat och klart, man kan lämna närhelst man vill.
och inga noter som ska delas och splittas till höger och vänster...
Bra system, borde införas till Svedala också
 
 
 
 
Brewers Fayre, Doctor Livingstone I presume?, - Fort Williams, - Premier Inn Fort Williams, - Scotland the Brave, Auld Lang Syne,