Livet i en kokong

 
Som jag skrev som rubrik, man lever under denna tid på året i likt en kokong... Det är mörkt när man vaknar och det blir liksom aldrig ljust mitt på dagen heller... Man besöker julmarknaden på Nordanå mitt på dagen men ändå känns det som det var under kvällstid... Det regnade och snön kändes "smetigt", man undrar lite grann om dom stackarna i stånden får sälja nått, dom flesta verkar bara glo på allt det vackra och oftast välgjorda alstren, men få tar upp portmonnän... 
Fast numera ska man ju ta upp mobilen, för swish är det nya betalningsmedlet.
 
 
Ungarna är mindre rädda för djävulen med horn är vad dom är för jultomten...
Fast nu ska det här ju föreställa julbocken,
men Julbocken har använts som symbolisk figur i juletid under mycket lång tid i Skandinavien och norra Europa. Traditionerna kring julbocken är många och julbocken förekommer exempelvis i allehanda lekar och tävlingar och som prydnadsfigur, ofta gjord i halm eller uthuggen i trä.
 
Iallafall så bjuder denna snälla julbock alla barn på godis, 
 
 
I Juletid blir vi alla mer eller mindre smått religiösa, man besöker kyrkan och lyssnar på skönsjungande julsånger framförda av oloka mans och damkörer... På Sankt Olovs kyrkan härom sistens var det Bureå manskör, Skellefteå manskör och damkör med flera som stod för underhållningen...
I Bureåmanskör medverkar svåger Roger och hans son Niklas... Trevligt tyckte vi
 
 
Jo jag har egentligen slutat med att skicka julkort, men med vissa undantag...
 
 
Visst är det en slik tröja vi alla och en var önskar sig få bära under julhelgen ?
 
 
Så går det en vecka och plötsligt är det fredag och klockan 13.30 så innebär det fika med fikagänget på Stigs, något som faktiskt redan blivit något av en tradition
 
 
Skellefteå lördag 15 december
minus 17 grader, men Johanna i Parken och alla keruber
runt omkring henne verkar inte bry sig ett dugg om kalldraget...
Men så är dom också gjorda av metall av nått slag... Tänk att hon stått
här i parken ända sedan 1898... 

Grattis Roger!

 
Grattis svåger Roger!
 
 
Efter en sup från detta snapsglas upphäver man troligen ett skriii
'
.
.
 
 
F R Å N    F Ö R R
 
 
 27 december 1992
Vi poserar framför vår fina gröna granna gran.
 Trafiken rullar på intill Seattle
 
 
 
 
6 september 1998
Jag med Teresa och Carolina
 
 
 
3 september 1998
Tollen och hans firmabil
 
 
 
Tollen med sin gula Golf
 
 
 
Strömsör under rivning
28 juli 1984
 
 
Skellefteå Torg 10 augusti 1998
Kågedalens stolthet, Margot Wallström (då för tiden socialminister) håller valtal.
 
Mjövattnet 1959
 
 
 
Isbjörnsvarning på Svalbard
 
 
 
 
Horsepower
 
 
Konsten att kunna svära som en turk
Zaporogkosackerna skriver brev till den turkiske sultanen.
 

"Din turkiske Satan! Den förbannade Djävulens bror och kamrat, Lucifers sekreterare! Vad är Du för en helvetesriddare, som inte ens kan döda en igelkott med Din nakna rumpa? Din armé slukar vad Djävulen spyr ut. Du är inte värd att ha kristna folk under Dig. Vi fruktar inte Din här, och till lands och till sjöss skall vi slåss mot Dig. Knulla Din mor! Du, Din babyloniske kökspojke, makedoniske tunnbindare, bryggare från Jerusalem, getapojke från Alexandria, Stora och Lilla Egyptens svinaherde, armeniska galt, tatariske bagge, skurk från Podolien, Kamenats bödel, världens och underjordens tokstolle, därtill en dåre inför Gud, Djävulens ättling, sendraget i vår kuk, svintryne, hästrumpa, rödhåriga hund, odöpta skalle, knulla Din mor!

Så svarar kosackerna Dig, Din usling. Du kommer inte ens att få vakta kristna svin. Nu måste vi sluta. Vi vet inte vilket datum det är eftersom vi inte har någon kalender. Månen är på himlen, året i boken, och det är samma dag hos oss som hos er. Därför: kyss vår röv!"

Julbord ... man blir mätt

 
Hjalmar E personalen på väg in till Stiftsgården för att avnjuta årets julbord.
 
 
Solen kämpar för allt den är värd för att hålla sig över horisonten.
 
 
Julbordet på Stiftsgården hägrar för hungriga skyltmakare.
 
 
Hjalmar E äter magen från ryggen på den fantastiskt goda julmaten på Stiftsgården.
Inte bara det att maten var crème de la crème men även den
fina och juliga miljön samt den trevliga personalen.
 
 
Stiftsgården och Landskyrkan som konstnär Staffan Lidman återger det.
 
Julbord på Stiftsgården, Stiftsgården Skellefteå,